OS Bormio: Braathen ger Brasilien historiskt första vinter-OS-guld — talangen Norge fostrade

I snö och regn på Stelvio skrev Lucas Pinheiro Braathen olympisk historia. Den 25-årige brasilianaren, med startnummer 1, satte en förkrossande tid i första åket (1:13.92) — den största marginalen efter en första omgång i olympisk storslalom sedan 1988. I det tunga snöfallet fann han i andra åket den flytande kompromiss som de svåra förhållandena krävde, särskilt i den avgörande mellansektorn. Sluttid: 2:25.00, 0,58 sekunder före försvarande mästaren Marco Odermatt.

```

Det är den första vinterolympiska guldmedaljen någonsin för ett sydamerikanskt land, i vilken sport som helst. När Braathen såg siffran "1" på resultattavlan föll han ner i snön och sköt sedan upp i ett jubelskri. På hjälmen står det "Vamos Dançar" — "Låt oss dansa" — och denna gång var dansen olympisk.

På Casa Brasil i Milano firade supportrar klädda i grönt och gult med caipirinhas för en titel som går bortom alpint.

Talangen Norge fostrade — som Brasilien får fira

För många svenskar och norrmän väcker Braathens triumf blandade känslor. Mannen som växte upp i Oslo, fostrades i det norska systemet och vann slalomkulan för Norge innan han drog sig tillbaka 2023 efter spänningar med förbundet, står nu på det översta trappsteget i grönt och gult.

Född på Rikshospitalet i Oslo av norsk far och brasiliansk mor, representerade Braathen Norge i 83 världscupstävlingar mellan 2017 och 2023. Han vann slalomkulan säsongen 2020-21 och tog tre världscupsegrar för Norge. Men efter OS i Peking 2022, där han åkte ur i både störtlopp och slalom, eskalerade spänningarna med alpinchef Claus Ryste. I mars 2023 meddelade han sin pensionering från tävlingsskidåkning, 23 år gammal.

Ett år senare kom comebacken — men under brasilianska flaggan. Säsongen 2024-25 blev en uppenbarelse: segrar i Alta Badia och Adelboden, och nu olympiskt guld. Det brasilianska passet kom genom modern Alessandra Pinheiro, tidigare brasiliansk utförsåkare, som flyttade till Norge på 1980-talet.

"Jag är stolt över min norska sida, men jag är också stolt över min brasilianska sida," sa Braathen efter segern i Alta Badia i december. "Nu kan jag vara båda."

Norska reaktioner: Kristoffersen och McGrath

Henrik Kristoffersen, som slutade på sjunde plats, beskrev första omgången som "komisk" och medgav att han tappade en linje mitt i åket. När han blev tillfrågad om han kunde ta igen Braathen i andra åket svarade han rakt: "Inte en chans!"

Atle Lie McGrath levererade den starkaste avslutningen med den snabbaste sista sektorn och klättrade från åttonde till femte plats. Timon Haugan, som till slut blev elva, sa efter första omgången att Braathen perfekt utnyttjade sitt startnummer och kallade det "otrolig åkning."

I Norge är känslorna delade. Aftenposten skrev: "Talentet vi byggde dansar nu i gult och grönt." VG påpekade ironin: "Norge har producerat två OS-mästare 2026 — en för Schweiz (von Allmen, född i Norge), en för Brasilien."

Odermatt utan guld — besvikelsens OS

För Marco Odermatt innebär silvret att han lämnar Bormio utan individuellt guld trots sin dominans i världscupen. Fjärde i störtlopp, brons i super-G, silver i lagkombination, och nu silver i storslalom — fyra medaljer men ingen av den mest värdefulla färgen.

Hans andra åk var utmärkt (sjätte snabbaste tid), och han hittade rätt rytm i sektor 2 tillsammans med Verdú och Braathen. Men eftersläpningen på 0,95 sekunder från första åket var för stor att hämta in.

Schweiz placerade ändå tre åkare i topp fyra — Meillard (brons), Tumler (fjärde) — och fortsätter nationens alpina dominans vid dessa spel, lett av Franjo von Allmens historiska trippelguld (störtlopp, super-G och lagkombination), en bedrift som tidigare bara åstadkommits av Toni Sailer (1956) och Jean-Claude Killy (1968).

Svensk glädje: Ax Swartz kämpar sig till 22:a plats

Fabian Ax Swartz kämpade sig fram till en 22:a plats, en placering upp från första åket. Den 24-årige svensken visade god stridslust på den tunga banan och kan ta med sig erfarenheten inför slalomen på måndag. I första åket låg han 3,25 sekunder efter Braathen, men lyckades förbättra sin position med en stabil andra åkning.

För svensk alpinåkning är resultatet hedervärt utan att vara sensationellt — men Ax Swartz visar att han tillhör det internationella toppskiktet och kan fortsätta utvecklas.

Sektortalen berättar historien

I sektor 2, den flatare delen där tung snö belönade flyt framför aggression, satte Joan Verdú från Andorra den snabbaste tiden, följt av Odermatt och Braathen. De som forcerade banan tappade tid; de som litade på sina skidor och fann flöde vann tid.

Tumler var snabbast i sektor 1 men betalade i sektor 2. McGrath avslutade starkast i sektor 4. Och Marco Schwarz, som rusade från 18:e till nionde plats med den näst snabbaste andra åkningen, var supremt konsekvent i alla fyra sektorer.

Verdús tionde plats, driven av den snabbaste totala andra åkningen, är det bästa olympiska resultatet i Andorras historia och förbättrar hans eget nionde plats från Peking.

Vad händer nu?

Slalomen för herrar på måndag 17 februari blir det sista alpina evenemanget vid dessa spel. Braathen, specialist i disciplinen (kulavinnare 2023 för Norge), kommer att vara bland favoriterna. Odermatt kommer att försöka utplåna frustrationen från en period utan individuellt guld — även om få mästare kan skryta med fyra olympiska medaljer på två veckor.

Men i kväll är det Brasilien som dansar. Vamos Dançar.

Och i Norge? Där dansar känslorna också — men till en mer komplex melodi.

```