Åttiotre lopp, två nya orter och VM i Valais: säsongen 2027 har tagit form. Inför Sölden går vi igenom vad förra vintern lämnade efter sig, en kalender som korsar Atlanten två gånger, dem som inte längre står på startlistan och vad som står på spel.
Vad säsongen 2026 lämnade efter sig
I toppen var det, åtminstone på ytan, inget nytt under solen. Marco Odermatt säkrade redan i Courchevel i mitten av mars sin femte stora kristallkula, vilket ställer honom i nivå med Marc Girardelli, och tog samtidigt störtlopps- och super-G-kulorna. Bara storslalomen gled honom ur händerna: han åkte ur i första åket i Hafjell och lämnade kulan till Lucas Pinheiro Braathen, som vann loppet och några veckor tidigare blivit olympisk mästare i grenen.
På damsidan tog Mikaela Shiffrin sin sjätte stora kula och är därmed i nivå med Annemarie Moser-Pröll, efter en jämnare avslutning än väntat. Den 22-åriga Emma Aicher kunde fortfarande gå om inför den sista storslalomen; amerikanskan höll till slut undan med 87 poäng. På vägen förlängde Shiffrin sitt rekord till 110 världscupsegrar och vann sin nionde slalomkula.
Vinterns mest oväntade berättelse tillhör ändå Laura Pirovano. Ingen pallplats på åtta världscupsäsonger, sedan tre raka störtloppssegrar, två av dem i Val di Fassa med en hundradel vardera: italienskan tog störtloppskulan i Kvitfjell. Sofia Goggia (super-G), Julia Scheib (storslalom) och Atle Lie McGrath (herrarnas slalom) fullbordar listan.
Däremellan krönte OS i Milano-Cortina Franjo von Allmen till trefaldig guldmedaljör (störtlopp, super-G och lagkombination). Federica Brignone tog dubbelt guld i super-G och storslalom på hemmaplan, och Shiffrin vann slalomen med 1,50 sekunders marginal. För Sverige blev det två medaljer: Sara Hector tog silver i storslalom och Anna Swenn Larsson brons i slalom.
Kalendern, vinterns hjärta
© Krzysztof Nahlik Alamy
FIS utlovar 43 herrtävlingar på 21 orter och 40 damtävlingar på 20 orter, och framhåller en bättre balans mellan fart- och teknikgrenar, en fråga om rättvisa i kampen om totalcupen. Öppningsritualen är oförändrad: storslalom i Sölden 24–25 oktober, därefter slalom i Levi (14–15 november) och Gurgl (21–22 november).
En fjärdedel av säsongen i Nordamerika
Tjugoen av de 83 tävlingarna avgörs på andra sidan Atlanten: nitton i USA och två i Kanada. Herrarna åker från Copper Mountain (28–29 november) till Beaver Creek (3–6 december). Damerna återvänder till Killington, som saknades förra säsongen när liften i Superstar-backen byttes ut, gör ett stopp i Tremblant och ger sig sedan på Birds of Prey (11–13 december). Där har de bara tävlat en gång tidigare, 2024, då Cornelia Hütter vann störtloppet och Sofia Goggia super-G.
December: kvällstävlingar och Bormio tillbaka
Tillbaka i Europa gästar herrarna Val d’Isère (12–13 december), som i vinter bara tar emot herrarna, och därefter Val Gardena. Damerna kör två super-G och en storslalom i St. Moritz (18–20 december). Strax före jul arrangerar Alta Badia sin första kvällsslalom under strålkastare som installerades inför OS. Därefter följer Courchevel för damerna (22 december) och Madonna di Campiglio för herrarna (23 december). Mellan helgerna återvänder Bormio till Stelvio med ett störtlopp (28 december) och en super-G (29 december). Backen, som i februari stod värd för herrarnas OS-tävlingar, bjuder sällan på något gratis.
Samtidigt gör Oberösterreich entré. Gosau, vid foten av Dachstein och i utkanten av Salzkammergut, arrangerar sina första tävlingar i Hornspitz-backen 28–29 december. Damerna har inte tävlat i regionen sedan 1992.
Januari: klassikerna
För herrarna inleds 2027 i Kranjska Gora (2–3 januari). Flachau bjuder damerna på storslalom och slalom i strålkastarljus (4–5 januari), därefter tar Val di Fassa emot fartåkarna. Sedan följer den trilogi som definierar herrcupen: Adelboden (9–10 januari), Wengen (15–17) och Kitzbühel (22–24), de tre orter som funnits med sedan världscupen startade 1967. Damerna fortsätter till Cortina (15–17 januari), Kronplatz och Jasná, som är tillbaka i kalendern. Schladming, Kranjska Gora för damerna och slalomen i Chamonix (30 januari) blir den sista generalrepetitionen före VM.
© DPA - Alamy
Februari: Crans-Montana, sedan fart
Den 1–14 februari återvänder VM till Valais, 40 år efter 1987 års upplaga. Herrarna kör störtloppet i Piste Nationale, damerna i Mont Lachaux. Därefter domineras kalendern av fartgrenar. Garmisch-Partenkirchen tar först emot herrarna (20–21 februari), sedan damerna för två störtlopp (27–28 februari) som flyttats från Lenzerheide, där den övre delen av banan vållar problem. Lenzerheide behåller två super-G (20–21 februari), och Saalbach får tillbaka ett störtlopp och en super-G för herrar.
Mars: från polcirkeln till Idaho
Kvitfjell tar emot herrarna (6–7 mars) och Soldeu damerna (6–7 mars). Andorra ersätter därmed Åre på damsidan, medan Åre i stället får herrarnas storslalom och slalom (13–14 mars). På damsidan ska Narvik, norr om polcirkeln, göra världscupdebut två år före VM 2029. Det är den enda tävlingsorten som ännu inte är bekräftad: byggarbetena pågår och resan vidare till USA är inte löst. De norska arrangörerna blickar redan längre fram och vill arrangera finalen 2028. Säsongen avslutas i Sun Valley, pionjären bland amerikanska skidorter, med final 20–25 mars.
Datum, starttider, fallhöjder och bandata för varje tävlingsort. Öppna kalendern för säsongen 2027
De står inte i starten
Det mest efterlängtade beskedet kom i augusti: Lara Gut-Behrami slutar. Schweiziskan från Ticino lämnar med två stora kulor, sju disciplinkulor, 48 segrar och 101 pallplatser på 395 starter. Hon vill skona en kropp som, trots alla fall, är fri från kronisk smärta.
På herrsidan avslutade Alexis Pinturault i Hafjell en karriär med 34 segrar och 77 pallplatser, totalcupen 2021 inräknad, vilket gör honom till Frankrikes mest framgångsrike alpinist genom tiderna. Samtidigt slutar Adrien Théaux, 41 år, och Dave Ryding, den ende britt som vunnit en världscuptävling (Kitzbühel 2022). Ilka Štuhec, tvåfaldig världsmästarinna i störtlopp, tog farväl i Kvitfjell.
Inte heller Lindsey Vonn står i starten: en comeback är inte möjlig före säsongen 2028, och hon har inte fattat något beslut. Två frågor är fortfarande öppna. Federica Brignone opererades i slutet av augusti för att ta bort de sista plattorna och skruvarna ur vänster ben. Sölden är hennes mest ambitiösa mål och Crans-Montana, där hon har vunnit sex gånger, vinterns egentliga huvudmål. Hon har ännu inte bestämt sig; om hon kommer tillbaka blir det ”troligen” hennes sista säsong. Marcel Hirscher stod å sin sida på skidor igen i september. FIS ska besluta om hans status vid höstmötena i Genève den 28 september–3 oktober. Tävlingschefen Markus Waldner har redan sagt att tillståndet ”säkert” kommer att beviljas. Sedan dess, den 1 oktober, har FIS-rådet bestämt hans startnummer: 31 (läs mer).
Vad som står på spel
På damsidan är duellen Shiffrin–Aicher den röda tråden. Tyskan hymlar inte med att hon siktar på den stora kulan, och en mer balanserad kalender borde passa en åkare som kan ta poäng i alla grenar. Camille Rast och Sofia Goggia, trea och fyra totalt, kommer också att ha ett ord med i laget, även om italienskans uppladdning avbröts i mitten av september av ett hälsoproblem under lägret i Argentina.
På herrsidan skulle en sjätte stor kula göra Odermatt till ensam tvåa i totalcupens historia, bakom bara Marcel Hirschers åtta titlar. Han får räkna med von Allmen i fartgrenarna och duon Pinheiro Braathen–Meillard i teknikgrenarna.
Crans-Montana delar till sist vintern i två. Med tre veckor i Nordamerika i december och final i Idaho blir reseplaneringen lika viktig som dagsformen. Vi ses på Rettenbachglaciären den 24 oktober.
Publicerad den 27 september 2026, reviderad den 8 oktober 2026: ingress tillagd, FIS beslut om Marcel Hirscher, ny layout.